Nya arvsrättsliga reglerna inom EU

Tidigare i år skrev jag om den förordning som var på väg att bli gällande inom EU med nya regler på arvsrättens område. Det blogginlägget handlade om hur laglotten för barn till personer med tillgångar utomlands kan förloras. Nu har denna aktualiserats och jag tänkte därför presentera den nya förordningen, vad den innebär, vilka som omfattas och vad man bör göra om man omfattas av den nya förordningen.

Från och med 17 augusti i år gäller en ny EU-förordning inom det arvsrättsliga området. Det övergripande syftet är att EU ska värna om fysiska personers fria rörlighet inom EU och förordningen underlättar reglerna i samband med att en person avlider. Hittills kunde flera länders arvslagstiftning vara aktuella samtidigt, t.ex. när den avlidne hade hemvist i ett land och var medborgare i ett annat eller hade tillgångar i ett tredje land.

Svenskar med boende utomlands

Den nya förordningen innebär att arvet efter den avlidne ska regleras av enbart ett lands lag. Men, det är här tvisten kommer. Innan gjordes en bedömning av vilket lands lag som skulle gälla. Bedömningen enligt den nya förordningen ska vara att lagstiftningen i landet där personen hade sin sista hemvist ska tillämpas på arvet. Det är tämligen svårt att ge en klar definition av hemvistbegreppet och det är således inte medborgarskapet som är styrande. Det klassiska exemplet där detta kan skapa problematik är för de svenska medborgare som väljer att tillbringa en större del av året på varmare breddgrader i EU, eller äger fast egendom eller annan typ av egendom utanför Sverige. I andra EU-länder kan reglerna om exempelvis laglotten eller arvsfördelning se annorlunda ut än så som vi är vana vid i Sverige. Det kan få följden att arvsfördelningen inte blir som den avlidne tänkt sig.

Möjlighet att välja vilket lands lag som ska tillämpas

Artikel 22 i den nya förordningen ger dock möjligheten att aktivt och proaktivt välja vilket lands lag som ska tillämpas på hela arvet efter den avlidne. Ett sådant val kallas för lagval och ska finnas skriftligen I ett testamente. Testatorn (eller testamentgivaren) kan i sitt testamente endast välja ett lands lag, vilket innebär att om man har flera medborgarskap kan man välja vilket av dessa länders lag som ska vara tillämplig.

När ett lagval har gjorts i testamentet är det sedan det landets lag som kommer att tillämpas på hela arvet, hur kvarlåtenskapen ska fördelas men även reglera dödsboets skulder samt försäljning av den avlidnes egendom och eventuella laglotter. Testamentet, där lagvalet görs skriftligen, ska uppfylla formkraven för det land där testamentet upprättas eller där den som upprättar testamentet är medborgare.

Det bör dock understrykas att förordningen inte tillämpas på skattefrågor vilket medför att eventuell arvsskatt i ett land där den avlidne har tillgångar inte påverkas. Förordningen tillämpas inte heller för Storbritannien, Irland och Danmark.

Vad behöver man göra?

På Söderberg & Partners har jag förmånen att omges av duktiga kollegor. Jag har tagit hjälp av min kollega Eva Stenhammar, som är specialist på internationell rätt, att ge sina tips på hur man bör gå tillväga om man berörs av den nya EU-förordningen;

”Det är viktigt att man upprättar ett testamente i Sverige i enlighet med svensk lagstiftning och inkludera lagvalet (t.ex. att svensk arvslagstiftning skall gälla vid bortgång).

Sedan är det viktigt att man upprättar ett enkelt testamente i det land eller de länder man har tillgångar eller till stor del vistas i. I södra Europas länder som Spanien, Frankrike, Italien, Portugal e.g. görs detta inför Notarius Publicus som i sin tur registrerar testamenten i testamentregister.

Innehållet i testamentet utanför Sverige skall som sagt vara väldigt enkel: först ange att testamente i fråga endast gäller för egendom belägen i det landet; sen ange lagval, t.ex. att det är svensk arvslagstiftning som gäller. Tänk på att inbördes testamente inte existerar i många länder, utan att makarna får upprätta var sitt.

På Söderberg & Partners hjälper vi till och upprättar testamentet i språket i fråga med översättning till svenska, och kontaktar därefter vid behov Notarie på orten som kan engelska och ordnar det formella så att testatorn kan komma dit och endast underteckna testamentet. Testamentet kan alltid närsomhelst ändras.

Notarien, i dessa fall, registrerar testamentet i testamentregistret och vid dödsfallet utfärdar Testamentregistret intyg om det finns några testamente och vilken Notarie upprättade den ”.

Testamente är nödvändigt

Det är således viktigt att man ser till att man har ett giltigt juridiskt testamente, både i Sverige och i det land där man kan anses ha sin hemvist större del av året, eller där tillgångar och egendom finns och att det i testamentet tydligt anger det lands lagstiftning som ska tillämpas när man avlider.

Tveka inte att kontakta oss på Familjerätten så hjälper vi er!